Vi tar några dagar ledigt och åker till havet. Sitter på stranden och väntar på att allt ludd i huvudet ska bli bortspolat tillsammans med trasiga snäckskal och fiskkadaver. Och det händer också, vaknar på morgonen utan den vanliga alarmerade listan som går igenom sig själv i stunden mellan sömn och vakenhet. Ungen springer omkring som en galning på stranden, jag finner ro till att göra yoga i någorlunda koncentration, med en och annan tillrätta läggning av baddräkten. Vi badar i havet och i polen och i bastun och i de avancerade duscharna i vilka vattnet kommer ifrån alla håll, som en modern och förlåtande sprutlackering av en rostig bil. Ungen gillar vår balkong, vi kan se havet, höra havet, lukta havet och har plats nog till att spela spökspelet. Igen och igen medan måsarna skrattar. Så hyr vi en strandkorg och jag dricker kaffe i den och lägger upp benen och tittar på ungen som bygger en robust riddarborg i sanden och känner någonting som ligger nära frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar