Fokus

"What a dump!" säger Elisabeth Taylor som första replik i filmatiseringen av Who´s afraid of Virginia Wolf ifrån 1966.
Jag ligger vaken på nätterna och kan inte somna om för att huvudet snurrar av allt jag måste komma ihåg att göra. Skriver lista på lista och lägger på skrivbordet. Lägger mig igen och blundar envist. Huvudet är som en flerfilig motorväg i rusningstrafik. Struntar i att låtsas sova, tar filten och datorn och lägger mig på soffan och tittar på hur Martha och George gör upp. Igen och igen. Tröttnar inte på hur berättelsen är uppbyggd, tröttnar inte på Taylor och Burton. Tröttnar bara på att vara vaken om natten och knappt kunna släpa mig upp när klockan ringer de där irriterande fyra timmarna senare.

Önskar att jag kunde skapa en situation var jag kan koncentrera mig på en sak åt gången i en längre stund. Önskar att jag som ungen kunde ägna ett ekollon full uppmärksamhet under största delen av en solig eftermiddag i oktober med en stor stad brusande runtomkring.

" She is miscontent" säger Martha ca åtta minuter in i filmen. Och visar på det som är grunden för hela dramat.